Just nu sitter jag, nyduschad och insvept i en handuk, och försöker fokusera på annat än personer. Det går inte så bra.  Jag har en speciell person i åtanke, en som alltid skrattar och är glad förutom när hon är ledsen. Hon har gått igenon sjukt tuffa perioder i sitt liv men ändå har hon lyckats behålla sin underbara sprudlande personlighet. Jag känner verkligen ingen annan som är som henne. hon är alltid med på att hitta på galna upptåg, resor, plugg- eller myskvällar.

Jag har alltid känt något litet extra varmt för den här personen, hon får mig att känna mig trygg i hennes sällskap. även fast vi bara hade känt varandra i några veckor kunde jag berätta mina innersta hemligheter som ingen annan vet. Hon är så vacker, jag önskar att hon själv kunde se vad alla andra ser.