Jag vill inte åka hem! jag vill gå tillbaka till pyramiden på måndag och krama Anna och Linda, låta Jarkko lära mig ett nytt ord på finska, skratta åt Kenneths historier, snacka skit med Mia, vicky och Sara och låta Patrik vara lite småjävlig mot mig. Eftersom jag inte känner så många här har Pyramiden fått bli en slags vän, en väldigt nära vän som jag säkert kommer sörja i några dagar när jag väl är hemma i luleå. Jag kommer att sakna dom så himla mycket. Lite osunt mycket kanske. Speciellt Anna och Linda. det är dom som har varit mina närmaste handledare under min praktik. Jag vill inte lämna allt det här. det sägs ju all man ska gå från festen när man har som roligast och det är verkligen det jag gör just nu.

Om två och en halv timme kommer jag att vara på väg hem. visst saknar jag alla där hemma men här finns det starka krafter som vill hålla mig kvar. Och tillbaka kommer jag, så lätt blir ni inte av med mig. Det här är en stor händelse i mitt liv tror jag, det har förändrat mycket för mig. dels min längtan att få bo i den stad jag älskar men dels min syn på människan. det kanske låter krystat och lite töntigt men det är faktiskt sant. Jag har lärt mig att prioritera på ett bättre sätt, lämna mer plats åt dom jag älskar.

Så vad händer nu, kommer jag vara olyckig hemma i luleå? Ja, den första tiden. som ett brev på posten brukar tomhet infinna sig varje gång jag varit här, en längtan att få åka tillbaka med det samma. men det går över, jag har mycket att se fram emot i luleå också.

så