Är lite småsugen på att uppdatera vintergarderoben men det känns lite onödigt att köpa mössor och vantar eftersom min reskompis Evert ska lära mig att virka. I och för sig finns det verkligen inga garantier på hur det resultatet kommer att bli men man kan ju hoppas att det blir fint.
Hade iaf funderat lite på de här grejerna;

Hur mycket kan man egentligen lämna ut, och hur mycket måste man skala av från alla sina funderingar och skruvade tankar i sin blogg? Vart går den magiska gränsen? Ibland funderar jag på att starta en anonym och bara spy ut precis allt jag tänker och gör bara för att se vilken feedback jag skulle få, fast då skulle man väl bli borttagen och bannad. En dagbok kanske? Men att skriva förhand är ett pyssel, samt jobbigt att sudda. En vettig balans är nog bäst!

Ibland är jag such a drama queen. Det är en hemsk egenskap och visst har jag bättrat mig de senaste åren men ibland dyker hon upp igen, den där lilla drottningen som måste ha action. I sundens hetta känns allt så dramatiskt och jorden går under men om man bara andas lite och tänker igenom saker och ting, låter det vila några timmar så känns ju allt bättre. Jag lovar mig själv att jag ska bättra mig för det här bettendet ä det dax att släppa.

Känner ett starkt behov att skapa en ny design om mitt och maua.blogg.ses förhållande ska fungera, det här känns inte som jag längre. Jag tycker att sidan är fin just nu men jag behöver något spretigare med lite mer attityd, färg och krusiduller, lite mera jag.

Jag är rätt enkel för det mesta men ibland kan man ana dom där krusidullerna och allt spret. Mest är det ju min man som får utstå detta och sån tur jag har att han har ett näst intill oääändligt tålamod. Det är väl det som gör en till den man är, utan allt det där bångstyriga hade man ju varit ganska trist och grå och jag gillar då färg! Och på tal om färg, mitt hår byter ju skeptnad ganska ofta nowdays (tack vare min BFF Anna. Jag kan faktiskt kalla henne BFF tycker jag eftersom vi har en kompistatuering), just nu är jag sockervaddsrosablond. Känner dock ett vist sug efter... inte förändring men förstärkning. Kanske ännu mer sockervadd eller inslag av en annan färg? har ju en liten samling fräsiga hårfärger hemma men det är ju alltid en risk med att gå lös själv. Sist fick jag panik över ett rosa/orange-dassigt hår så jag drog i en röd hårfärg. Snyggt till en början men efter två veckor såg det förtaskigt ut! Då fick Anna gå in och rädda mig. Men nu är jag som sagt sugen på något mer, vi får se vad som händer framöver.

Det är föressten en underlig liten tjej på mitt jobb här i Narvik som alltid skrattar så fort jag öppar munnen? tror inte att hon är norsk för vi har väldigt svårt att kommunicera annars också. Idag pratade jag med Evelina om helt vardagliga, trista grejer och tjejen sitter och fnissar och fnissar. så jag frågar vad hon tycker är roligt men hon verkar inte riktigt förstå min svenska så hon bara ler tyst. Är svenska så lustigt? I och för sig så vek jag mig dubbel av skratt igår när jag fick veta att pungkula heter ballestein på noska.

Det händer så mycket och så lite just nu, därför känner jag nog så här. Något som lockar, något som vill komma ut. Alltid i min ensamhet med alla tankar och funderingar kommer övervägandet att börja skriva igen. Ska jag våga? Det har ju hänt så mycket sen sist...

Det är oktober och jag befinner mig i Narvik, just nu världens hemskaste plats. "Vad menar du nu?" tänker du kanske? Jag har varit här hela september månad men det är först nu klumpen i magen och ensamheten börjat gnaga; jag har hemlängtan. Mitt Luleå, som jag älskar att hata, vill jag hem till. Hem och leva vardagsliv med min familj; två katter och en underbar man. Jag får ju åka hem snart, jobbet är ju tidsbestämt men ack vad det gnager inom mig just nu.

Det är otroligt vackert här nu när fjället är vitt, min reskamrat brukar säga att vi åker ut ur garderoben och in i Narnia när vi passerar riksgränsen. Stämmer ganska bra, det känns ju faktiskt så. Världens hemskaste plats är kanske att ta i då, det är ju i alla fall vackert.

Jag har tänkt lite de senaste dagarna, tänk om man skulle börja skriva igen? Var ju tvungen att ta en rejäl paus i samband med att jag och C flyttade isär. Då kändes det inte så värt att sitta och skriva om småsaker när hela livet var upp och ner. Nu har jag ju hunnit landa, festa en hel del och gett mig fan på att vara glad. det går faktiskt rätt bra bortsett från hobby-borderlinestunderna, dom kommer man nog aldrig ifrån.

Kom just från matchen, vi vann mot frölunda med 4-2 vilket var gött. idag har det väl inte hänt så mycket, dock några lustiga grejer. Nä, inte lustiga, udda.

1. Vi sitter på rätt dåliga platser, andra raden bakom frölundas bås när pucken helt plötsligt kommer flygande och träffar en gubbe i huvudet några platser bort. så jävla läskigt, jag ville typ gå hem. Det sjuka var att han började blöda men ville väl se klart matchen så han satt kvar. För konstigt. 

2. När jag och Daniel skulle gå från bilen visste jag en svinbra(!) genväg ner till ishallen. I samma sekund som jag varnar Daniel om att "det är jävligt halt här" gör jag en snygg glidtackling ner i marken. Daniel tror ju typ att jag har brytit lårbenshalsen och frågar bestört hur det gick. äsch då, ingen fara. jag hade en mjuk rumpa att landa på.

3. Jag glömmer bort att mamma och pappa åker till Kambodja i morgon och stannar i några veckor så när min roomie frågar mig om jag ska med till dom säger jag bara "njäe, tror inte jag orkar" varpå han tittar lite konstigt på mig och säger "men.. dom åker ju imorgon".

Folk borde lära sig att läsa av sina egna signaler innan man hoppar på någon annan, tänka "av vilken anledning känner jag så här egentligen?" kanske inte är helt fel. Jag önskar lite att det fanns självinsikt att köpa ibland, då skulle jag ge bort en hel drös till folk här och där.

På tal om självinsikt, C bjöd just med mig att fara och äta middag på äckel baan-thai med hans klasskompisar som ajg aldrig har träffat. det var tydligen någon som fyllde år. har jag tillräckligt med självinsikt för att tacka ja eller nej till detta spektakel? å ena sidan vill jag ju åka eftersom det hade varit kul att träffa hans kompisar. å andra sidan kommer jag kanske att känna mig helt felplacerad. På senare år har jag börjat få sån jävla ångest av sociala grejer med små grupper där man inte är helt bekväm. Mitt sunda förnuft talar om för mig att det inte är helt okej att utveckla sådana egenskaper, jag kanske borde åka av just den anledningen? utsätta mig för det jag tycker är hemskt? Men fan, är det värt det?

Higge, den rackaren har utmanat mig och vem är jag att tacka nej? reglerna lyder följande:

• Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
• Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
• Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
• Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag har sjuka tvång när det gäller att byta lakan i sängen. vi har 8 (!) kuddar och alla måste ha ett speciellt örngott, det finns ett komplicerat system. efter allt är bytt måste jag bädda sängen perfekt för att sedan beundra mitt verk. C tycker att jag är skadad.

2. När jag var liten hade jag en ökenråtta som hette Lucia. jag valde namnet Lucia endast för att det skulle matcha syrrans råtta som hette Mia.

3. Jag dödar inte mygg, inte för att jag bryr mig, utan för att  jag tycker att det är vider att kleta sönder insektskroppar.

4. största kändisspottingen var när jag och min familj råkade (!) se Nicole Kidman och Tom Cruise på någon premiär i London. Jag fattade inte förän något år senare att det var en big deal inom kändisspotting.

5. Jag är en obotlig romatiker. En favorit är att gå händelser i förväg och romantisera skiten ur dem. även det som har varit ser jag ofta tillbaka på med något slags saknande svårmod. blommor och choklad funkar ju också.

6. Jag har sett fäbojäntan.

7. Jag har varit så pass flygrädd att jag fick gå till en psykolog i två år. som tur var så hjälpte det, jag är så gott som botad.


Jag utmanar Helena, Sarah, Carro, Mikael, Marie, Linnéa, Johan och om någon annan känner för det. Har du redan gjort utmaningen är det ju bara att skita i det.

Nu åker jag på en minishoppingochträffalitekompisar-resa. men ha förströstan! jag kommer tillbaka på måndag. Ha en fin helg, alla!

Gör så här:

1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig? Det kan ju också vara skönt :)
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis? Si Fi fredag uppe, hos mig är du alltid välkommen:)
3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss? Ok, hämtar dig sen då.
4. Vilket sms blev du mest berörd av? Nä, jag börjar kl 15:(
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig? Yo! hinner ingen massage idag
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor? Nog är jag.
7. Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom? Hej, jag kom precis hem från det.
8. Vad vill du höra mest av allt? Äter mat nu Yo!
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen? Hon svarade inte, det går dåligt.
10. Din romantiska replik? Ringer om 5
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen? Haha, javisst :)

Jag utmanar alla som känner för det!

Har just läst igenom Maddes hela blogg från den dagen hon började skriva fram till att hon somnade in för en vecka sen. vilken kämparglöd hon verkar ha haft, jag tror vi alla har lite att lära av hennes historia, hon skrev mycket om hur hon hade börjat ta vara på livets små glädjeting. jag hoppas verkligen att hon slapp vara rädd och att hennes familj och vänner också kan finna styrka i hennes historia, mycket tankar till dom.

En lite gladare nyhet är att Marie, Jocke och Snorre har fått tillskott i familjen så jag skulle vilja passa på att välkomna lilla Affe, 9 veckor gammal! här är han:

Jag måste verkligen tipsa er fotonördar att låta er inspireras av Jonas, eller silverfisken. En svensk i the land down under som tar sjukt fina bilder. han skulle med nöje få fota den dagen jag gifter mig. här är länken http://jonaspeterson.com

Idag är jag rätt lycklig eftersom jag ska få hänga med Chillo. vi ska göra en massa roligheter! ska föröka få med kameran, han blir så snygg på bild.

Det har hänt lite sen sist faktiskt, tyvärr kan jag inte berätta om allt men jag kan säga att det förbättrar mina reseplaner under det närmsta året, markant! syrran fattar. Annars så var jag och Sarah ute och sprang igår, vi sprang nog uppåt en 8 km faktiskt, personligt rekord igen. Jag var onådigt slut när jag var hemma igen. Sarah måste vara en långdistanslöpare i grund och botten, hon orkar hur länge som helst. Det är väldigt bra för mig eftersom hon fungerar dragplåster när jag börjar tänka att jag vill stanna.

Jag slutar jobba heltid om två dagar, det är sjukt positivt. jobbet känns rätt knäckande ibland, påfrestande på min stackars rygg och nacke. tur att jag har bra kontakter på skolan, både inom massage och sjukgymnastik! och på tal om skolan, gud vad jag längtar!

Förlåt, trogna läsare för att jag inte skriver, men jag jobbar faktiskt från 06.15-19.15 konstant hela veckan. Jag kommer självklart att uppdatera bättre när jag får en fritid, just nu har jag endast 3 timmar på kvällen som ska hinnas med att äta, duscha, socialisera med C och alla andra med mera. det blir rätt tight faktist.

Nu ska jag titta på tv och göra ingenting så jag orkar med resten av veckan.

Den här dagen har gått förbi rätt obemärkt, inte för att den är slut än men hittills. Jag kan lista lite notiser över hur min dag varit.

Om möjligt, är jag nog ännu mer less idag. jag har just upptäckt känningar av förkylningssymptom. jag är så arg så jag skulle kunna döda. Livet är fan orättvist, det är väl 7de gången under 2008 jag blir sjuk. allvarligt, det måste ju vara något fel. Och självklart, SJÄLVKLART skulle C åkt på apoteket för flera dagar sedan eftersom ALLT är slut här men han har jobbat övertid i flera dagar nu och har inte kunnat handla så vi har inga botemedel hemma. Jag ska jobba om 35 minuter med huvudvärk och igenkloggad näsa. Självklart kommer jag att vara sjuk under helgen, då jag faktiskt är ledig för en gångs skull. Åh, jag tror jag svimmar av lesshet.

Annars då? näe, allt är bara skit.

och helt plötsligt har jag tre sommarjobb! hur gick det här till? jag ska inte klaga, posten är ju bara halvtid än så länge och det kommer man ju inte så långt på om man ska betala något mer än mat och hyra. det blir en bizzy sommar, det är bra. jag gillar ju bizzy. 14- ca 24 juli kommer att bli tokigt. halvid på posten och heltid på telefonväktarjobbet. snart poppar det upp små dollartecken i ögona på mig.

Jag vet inte vilken gång i turordningen jag får för mig att byta header, nu är det i alla fall gjort. Den här gillar jag faktiskt ganska mycket, kanske för att jag gillar bilden med körsbärsblommorna från slottsskogen. ah, vilka minnen. Carro har lovat mig en uppföljningskurs i blogg-html, jag ser verkligen fram emot att ta designen mot nya höjder

Jag minns inte om jag har berättat att vi har köpt en ny matta (som jag släpade på tåget fån göteborg!) till vardagsrummet. det är en grå ryamatta med jättefina (tunna) små strån som glänser lite. En bild säger du? ja det ska jag väl kunna ordna:

Nu är jag i luleå igen, undrandes varför det är så dåligt väder. går fortfarande på göteborgstid, alltså rätt uppe i varv och pysslig typ. har sjukt mycket att göra här hemma så risken för bloggtorka är ändå rätt stor någon dag framöver. Men jag måste bara säga, gud så underbart att träffa C och kissarna igen. missed you, guys!

Jag vill inte åka hem! jag vill gå tillbaka till pyramiden på måndag och krama Anna och Linda, låta Jarkko lära mig ett nytt ord på finska, skratta åt Kenneths historier, snacka skit med Mia, vicky och Sara och låta Patrik vara lite småjävlig mot mig. Eftersom jag inte känner så många här har Pyramiden fått bli en slags vän, en väldigt nära vän som jag säkert kommer sörja i några dagar när jag väl är hemma i luleå. Jag kommer att sakna dom så himla mycket. Lite osunt mycket kanske. Speciellt Anna och Linda. det är dom som har varit mina närmaste handledare under min praktik. Jag vill inte lämna allt det här. det sägs ju all man ska gå från festen när man har som roligast och det är verkligen det jag gör just nu.

Om två och en halv timme kommer jag att vara på väg hem. visst saknar jag alla där hemma men här finns det starka krafter som vill hålla mig kvar. Och tillbaka kommer jag, så lätt blir ni inte av med mig. Det här är en stor händelse i mitt liv tror jag, det har förändrat mycket för mig. dels min längtan att få bo i den stad jag älskar men dels min syn på människan. det kanske låter krystat och lite töntigt men det är faktiskt sant. Jag har lärt mig att prioritera på ett bättre sätt, lämna mer plats åt dom jag älskar.

Så vad händer nu, kommer jag vara olyckig hemma i luleå? Ja, den första tiden. som ett brev på posten brukar tomhet infinna sig varje gång jag varit här, en längtan att få åka tillbaka med det samma. men det går över, jag har mycket att se fram emot i luleå också.

så