Jag - en blivande hemlighet

nu kan jag inte hålla mig borta längre.  min älskade blogg, jag har saknat dig så.
Idag är en helt underbar dag! det regnar nästan, 12 grader varmt och jag har absolut ingenting att göra men jag har fått veta en hemlighet (som snart blir officiell) som betyder allt just nu. kan inte berätta än, men om några dagar, då ni!

Igår var jag och min kärnfamilj(mamma, pappa och storsyrran) ute på en old fashion biltur. Vi åkte till våran gamla stuga som vi sålde för 7 år sedan, till selets bruk och sen till farfar.

Stugan i mörön såg precis ut som när vi lämnade den sist. gungorna hängde kvar, lekstugan hade samma färg, ja till och med livbojen som hängde på ladan satt kvar, en aning blek men med värdigheten i behåll. skönt att slippa komma dit och se hur dom deformerat mina barndomsminnen med hjälp av modernisering. "men uthuset behöver målas" sa mamma.

Selets bruk vet nog dom flesta lule/bodenbor vad det är men för er andra så ska jag berätta. Man kan säga att det är en stor gård vid aleån, till Selet hörde även jordbruk med åkrar, betesmarker och ängar. Jag vet inte riktigt om jag har korrekt information nu men selet var på den tiden då det användes för sitt syfte ungefär som SSAB är idag, fast pyttelitet så klart. grejen är den att det var mammas mormor och morfar som bodde på selet under dess aktiva tid så min mamma har ägnat många sommarlov på järnbruket.
Det var himla kul att åka dit med henne och höra henne berätta om våran gamla släkt och hur det såg ut där för 40 år sen. fast på ett sätt är det en rätt sorglig plats med tanke på att mormors bror drunknade i just den ån när han var och fiskade. på den tiden var det så himla vanligt att ett barn dog på ett eller annat sätt. Morfars syster dog när hon var åtta år, överkörd av tåget.

image35
selets bruk

hos farfar i boden fick vi höra om släktträdet på hans sida. En juntti hade åkt dit för tjuveri/inbrott i pite stadskyrka typ på 1800-talet någon gång. hur roligt var inte det, liksom? sen fick jag veta att mitt efternamn Wuolo härstammar från Ungern och inte alls Finland. men det läskigaste jag fick veta är att min släkt kommer från pyttelilla Korpilombolo. Korpilombolo där min sambos släkt kommer ifrån. tänk om vi är släkt på långt håll? inte så troligt men vadfan, vad är oddsen? korpis är ju aslitet.

nog om min släkt för idag, jag tror jag ska kila in till stan och shoppa mig ännu lyckligare. kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0