Att vara hemma i Luleå är som att åka på semester, man är ledig och får koppla av, äta mammas mat och göra saker som man själv vill. Ska stanna ända till torsdag morgon så jag borde ju få lite vettigt uträttat också. Helgen har varit så skön! Vi har hyrt film (jag vet, vi är efter men jag gillar att hyra film. det är som kul att gå och välja), ätit på restaurang och haft sovmorgon varje dag. Förhoppningsvis är nästa sväng till Narvik den sista, jag har nämligen nånting på g här hemma i Luleå, men inget är bestämt så jag suger lite på den karamellen.

 

Imorgon bär det av mot vildmarken och vidderna jag kallar hemma. Sitter just nu och bjuder på tradera så förhoppningsvis tar jag mig hem för under hundringen och gör jag inte det så är det fine det med, bara jag får åka hem.

Åh, vad jag längtar efter mannen! på lördag ska vi tydligen ha en heldag med frukost på stan, shopping, restaurangmiddag och bio. det var faktiskt hans idé, hjärtat mitt. Jag älskar känslan jag får när tåget rullar in på perrongen och jag skymtar honom stå där, oftast med en cigg i handen. Jag kliver av tåget med fjärilar i magen, han ser mig och får ett leende på läpparna som är helt oslagbart. Känslan är helt euforisk, att få vara med honom är oslagbart. Han är alltid så jävla positiv, dåligt humör existerar knappt i hans värld. Har han synpunkter eller är less över något är det aldrig i onödan, det krävs mycket för att han inte ska gilla läget. En otroligt fin och ovanlig egenskap då jag har träffat alldeles för många negativa människor som aldrig ser glaset halvfullt.

Jag har även en liten fundering inatt, kan man sätta lösenord på enstaka inlägg?

I mitt förra inlägg skrev jag om hur mycket idéer jag har som vill komma ut så idag tog jag tjuren vid hornen och gich ner på byn och köpte mig en "glosebok" penna och suddgummi. Kom hem och klottrade ner 7 sidor tankar och projekt, jag kommer ha att göra när jag kommer hem! Och som om det inte vore nog har jag lovat mannen att flytta sovrummet till andra sidan lägenheten eftersom jag vet att han gillade det bättre så och mig spelar det ingen roll, jag gillar ju att ändra om! Mina projekt känns extra lovande den här gången, om jag gör riktigt bra ifrån mig kan det till och med betyda lite cashflow. Sparar lite på att dela med mig av mina idéer tills jag vet att det blir något av det tror jag, plus att endel grejer kan bli julklappar så det hade ju varit synd att spoila dom!

Kan dela med mig av ett etniskt tygrtyck jag gjort, som ni kanske förstår är det norrland! ber om ursäkt för dålig bild, tagen med mobilen.

älg, ren, lavskrika, hjortron, åkebärsblomma och snö!

Nu sitter jag här, åter igen. Det fanns inte mycket tid över under min hemvistelse för bloggande så den fick vila lite. Det var så otroligt skönt att få komma hem efter en lååång tid här i Narvik, hemma betyder kärlek, trygghet och paus. Hann inte ens hälften av vad jag hade tänkt men det viktigaste iaf;

Torsdagen bestod av möte, inhandling av födoämnen och hockeykväll hos Tess och Rickard. Hela dagen bara Swischade förbi men som sagt, det viktigaste hanns med!

Fredagen handlade jag allt jag glömt, sen på kvällen när mannen kom hem från Kiruna hade vi picnic på vardagsrumsgolvet med vin, snittar, ost och kex, praliner och en massa annat gott. Hade köpt ett vin som skulle vara väldigt fruktigt och lättdrucket eftersom att M inte gillar vin något vidare men han rynkade mest på näsan så han fick juice istället. Kan annars rekommendera Dr. L till alla som vill lära sig dricka vitt, påminde lite om saft, men det var faktiskt gott!

Lördagen blev det frukost på mat och prat, Tonni bjussade snäll som han är. Sen gick vi en stund på stan men det var rätt mycket folk och hade inga direkta ärenden förutom att säga hej till svärmor så vi gick till studion och köpte "spiraler" till M:s öron, han ska töja upp till 8mm och ha tunnlar, så jävla snyggt kommer det bli! På kvällen blev det lite mera(!) handling inför Norge och mys i soffan med McDonalds-mat.

Söndagen spenderades på tåget, blev ingen billig biljett den här gången men på fredag ska jag banne mig ha en!Åkte som vanligt förbi stugan i Kaisepakte, jag och mannen tänkte försöka hinna dit i höst men vi får se om vi hinner. Den skulle verkligen behöva ett besök.

Sitter på tåget och försöker att inte fundera på hur tråkigt jag har. Resan kostar 1 kr vilket jag tycker är ett fantastiskt bra pris för en tågbiljett Narvik-Luleå. Enda underhållningen jag har är mitt guilty pleasure - gilmore girls. Jag vet, astöntigt men jag gillare! Det är en mysig serie i en mysig stad, man behöver inte koncentrera sig på att hänga med, det räcker med att slötitta.

 

Det har sjukt vackert hela vägen, snön ligger vit på marken och över träden, det känns som dagarna innan julafton. Till mitt stora förtret så har det varit typ 25% mobiltäckning på hela resan så uppdaterar lite i efterhand.

 

Tyvärr åker jag hem till ett lite halvtomt (eller ska jag säga halvfullt?) Luleå, föräldrarna är och gottar sig i Spanien och mannen jobbar på annan ort. I och för sig är det bra att jag får lite tid att styra upp saker och ting någon dag, har alltid så jäkla much to do när jag åker hem. Det ska bli så skönt att få vara i sin egen lägenhet.

 

Jag ska;

• hämta katterna
• Sätta glögg
• göra bort lite jobbmöten
• städa lägenheten
• Tvätta Norge-kläder
• handla mat
• och ränna några ärenden på stan

Skiftjobb är helt ok, enda problemet med nattpassen är att man har alldeles för mycket tid att fundera, analysera, virda, vända och grubbla. Och så är man ju trött ibland. Just nu funderar jag mest över killen i mitt föregående inlägg, undrar över hur han tänkte och resonerade. Kommer såklart ingen stans men man kan ju inte hjälpa att undra. Annars är det väl mycket framtid som cirkulerar, vad ska det bli av mig? Det löser sig alltid men jag längtar efter att ha en fast punkt att återvända till, nu känner jag mig så... rotlös. Vart bor jag? Narvik? Luleå? Home is where your heart at sägs det ju.

Är ju meningen att jag ska åka hem idag (onsdag) och nu har jag och min reskompis bestämt oss för att vara lite wild and crazy så vi har lagt bud på tågbiljetter på tradera. tåget går om 7 timmar och auktionen är slut om 3. vinner vi inte biljetterna är det ju bara att hoppas på att de finns kvar sista minuten på Sj.se annars sitter vi fast i Narvik tills i eftermiddag vilket hade varit jävulst trist. men man måste ju gambla lite, hur fett hade det inte varit med en tågbiljett för 1 kr?

På tal om bananer läste jag just om "flashback-självmordet". Han valde att ta livet av sig live med med en webcam som tog en bild varannan sek. samt att han skrev några inlägg på flashback.org innan han satte igång. han beskriver sig själv och sin situation så här;

Jag har ju haft bloggpaus i ca. 1 år och fem månader så det kanske är dax att uppdatera lite fakta, saker som har hänt samt små anekdoter;

• Jag har läst ett år på sunderby folkhögskola (Inredning, design och arkitektur). Det var soft, folkhögskola var ett skönt komplement till mina år på universitetet och så fick jag utveckla min konstnärliga sida ännu mer, han producera mycket, endel bra- endel dåliga ting.

• Jag har börjat träna Roller Derby som jag nämnde tidigare för ca. 8 månader sen och I love it!

• Jag har varit på Island, Montenegro, Kroatien och  Tyskland. Många fler resor kommer att planeras.

• Jag har jobbat som vikarie på SSAB i drygt tre och en halv månad, trivdes asbra med att jobba inom stålproduktion. Där fick jag truckförarutbildning, vilket är skitkul - typ som att köra radiobil!

• jag har lärt mig äta paprika och pizza (men bara hemgjord!)

• Jag har tillfälligt flyttat till Narvik i lite mer än två månader, två dagar efter att min anställning på järvnerket gick ut. Det kallar jag snabba ryck!

• Jag har gjort två nya tatueringar samt bytt ut några piercingar (läpp mot septum, navel mot tunga).

• Min katt har varit akut njursjuk, veterinären rekomenderade avliva men vi väntade lite till och han repade sig helt! Nu äter han specialfoder och är försäkrad (eftersom kalaset gick lös på 9000 och han var oförsäkrad så det var bara att hosta upp!)

• Jag har druckit massor med bärs, träffat många nya underbara och endel totalt jävla pantade människor, och sist med inte minst har jag träffat en fantastisk man som jag firar ettårsdag med i december. Vi är från två skilda världar men passar ihop som pusselbitar. han är O'boyen i min mjölk helt enkelt. Han får mig att må bra.

Det har ju såklart hänt massor med andra grejer men allt får inte plats här och endel saker vill man spara på ibland. Nu har jag bara två arbetsdagar kvar i här i Narvik sen åker jag hem till min lilla familj och alla mysiga vänner. har en hel del samtal att ringa och möten att boka så det blir swisch swisch!

Fan vad det är kul att åka skrillor, har helt galen abstinens nu när jag bor i grann-landet. Har utvecklats mycket dom senaste träningarna, har lärt mig nya moves även om det fortfarande är basic. När jag började med Roller derby var jag ju helt grön, hade varken skridskor eller inlines i bagaget. Nu känner jag mig grym, det har faktiskt varit en boost för självförtroendet. Dessutom är mitt lag det bästa och coolaste i hela världen och snart kommer våran kalender ut så glöm inte att köpa en (Vi har gjort en kalender för 2011 med roller girls, jag är januari och mitt roller derby namn är Mean Machina, pengarna går självklart till föreningen)! 



Om du är nyfiken på att veta mer om sporten finns det en grym video som förklarar vad sporten går ut på. För dig som vill joina laget är det bara att gå in på vår facebooksida och ge dig till känna så blir du inbjuden till en träning.

Är lite småsugen på att uppdatera vintergarderoben men det känns lite onödigt att köpa mössor och vantar eftersom min reskompis Evert ska lära mig att virka. I och för sig finns det verkligen inga garantier på hur det resultatet kommer att bli men man kan ju hoppas att det blir fint.
Hade iaf funderat lite på de här grejerna;

Idag är en Sverigelängtan-dag, eller egentligen hela veckan. Har nog iaf bestämt mig (precis som förra gången) att efter jag jobbat färdigt dom här passen stannar jag nog hemma i Luleå och åker inte tillbaka hit. Visst är det riktigt bra betalt och vi bor jättebra och billigt men det känns inte värt det. Ibland så måste man bara följa hjärtat och bortse från pengar och alla måsten. Just nu har jag inget jobb i Luleå på G men jag är säker på att det fixar sig, det gör det ju alltid. Jag är bra på att styra upp jobb, arbetslöshet är inte min grej eftersom jag gillar att göra av med pengar för mycket.

Min bostadssituation just nu är inte den ultimata. jag brukar säga att det känns som att jag har skilda föräldrar eftersom jag och M åker mellan min och hans lägenhet. En vecka här och en vecka där. Väldigt omständigt med både mat och djur. Vi har ju kollat runt på nytt boende ett tag men har inte riktigt hittat den där lägenheten som faktiskt kan bli ett hem. Om det är något jag lärt mig av den första lägenheten jag flyttade in i så är det att vara kräsen. Man ska inte nöja sig med någon som man tycker är OK, man ska ju spendera så otroligt mycket tid där och då tycker jag att man ska känna mer än så. Man ska se potential, få ideér och kunna  se sig själv i den nya miljön. Självklart kan ju inte allt vara perfekt, jag vill själv gärna sätta min egen prägel på väggar, golv och dylikt, renovera och fixa är ju min grej. Mina önskemål är följande;

• minst 70 kvm (vi har så mycket grejer så vi behöver mycket plats)
• fräscht badrum och kök (renovering är för dyrt, lite småfix är dock ok)
• Helst ett gammalt hus (Jag är allergisk mot nya massproducerade bostäder utan personlighet)
• låg månadskostnad (Vem vill inte bo billigt?)
• Balkong eller om man bor på botten, terass (om det inte är en lägenhet i en villa, då kanske man har gemensam gård)
• antingen mitt i centrum eller en bit utanför stan (Lutar mer åt en bit utanför, och då vill jag bo långt från farliga vägar och gärna någon skog så att katterna får ströva fritt)

Listan kan utökas i oändlighet men man måste ju begränsa sig lite. Hyra eller köpa känns inte så viktigt. Jag har länge varit inne på att köpa men hittar vi den rätta och det råkar vara en hyresrätt så tackar jag inte nej. kan vara rätt skönt att inte vara så låst just nu. och om mina förhoppningar går i uppfyllelse så kommer vi ändå ha möjlighet att påverka endel i interiören eftersom att lägenheten som finns i våra tankar håller på att renoveras just nu och det är faktiskt en hyresrätt. men vi får se, det här med boende kan antingen gå skitsnabbt eller så tar allt en tid och evighet.

Hade inte det här varit fantastiskt att få bo i?

Hur mycket kan man egentligen lämna ut, och hur mycket måste man skala av från alla sina funderingar och skruvade tankar i sin blogg? Vart går den magiska gränsen? Ibland funderar jag på att starta en anonym och bara spy ut precis allt jag tänker och gör bara för att se vilken feedback jag skulle få, fast då skulle man väl bli borttagen och bannad. En dagbok kanske? Men att skriva förhand är ett pyssel, samt jobbigt att sudda. En vettig balans är nog bäst!

Ibland är jag such a drama queen. Det är en hemsk egenskap och visst har jag bättrat mig de senaste åren men ibland dyker hon upp igen, den där lilla drottningen som måste ha action. I sundens hetta känns allt så dramatiskt och jorden går under men om man bara andas lite och tänker igenom saker och ting, låter det vila några timmar så känns ju allt bättre. Jag lovar mig själv att jag ska bättra mig för det här bettendet ä det dax att släppa.

Känner ett starkt behov att skapa en ny design om mitt och maua.blogg.ses förhållande ska fungera, det här känns inte som jag längre. Jag tycker att sidan är fin just nu men jag behöver något spretigare med lite mer attityd, färg och krusiduller, lite mera jag.

Jag är rätt enkel för det mesta men ibland kan man ana dom där krusidullerna och allt spret. Mest är det ju min man som får utstå detta och sån tur jag har att han har ett näst intill oääändligt tålamod. Det är väl det som gör en till den man är, utan allt det där bångstyriga hade man ju varit ganska trist och grå och jag gillar då färg! Och på tal om färg, mitt hår byter ju skeptnad ganska ofta nowdays (tack vare min BFF Anna. Jag kan faktiskt kalla henne BFF tycker jag eftersom vi har en kompistatuering), just nu är jag sockervaddsrosablond. Känner dock ett vist sug efter... inte förändring men förstärkning. Kanske ännu mer sockervadd eller inslag av en annan färg? har ju en liten samling fräsiga hårfärger hemma men det är ju alltid en risk med att gå lös själv. Sist fick jag panik över ett rosa/orange-dassigt hår så jag drog i en röd hårfärg. Snyggt till en början men efter två veckor såg det förtaskigt ut! Då fick Anna gå in och rädda mig. Men nu är jag som sagt sugen på något mer, vi får se vad som händer framöver.

Det är föressten en underlig liten tjej på mitt jobb här i Narvik som alltid skrattar så fort jag öppar munnen? tror inte att hon är norsk för vi har väldigt svårt att kommunicera annars också. Idag pratade jag med Evelina om helt vardagliga, trista grejer och tjejen sitter och fnissar och fnissar. så jag frågar vad hon tycker är roligt men hon verkar inte riktigt förstå min svenska så hon bara ler tyst. Är svenska så lustigt? I och för sig så vek jag mig dubbel av skratt igår när jag fick veta att pungkula heter ballestein på noska.

Det händer så mycket och så lite just nu, därför känner jag nog så här. Något som lockar, något som vill komma ut. Alltid i min ensamhet med alla tankar och funderingar kommer övervägandet att börja skriva igen. Ska jag våga? Det har ju hänt så mycket sen sist...

Det är oktober och jag befinner mig i Narvik, just nu världens hemskaste plats. "Vad menar du nu?" tänker du kanske? Jag har varit här hela september månad men det är först nu klumpen i magen och ensamheten börjat gnaga; jag har hemlängtan. Mitt Luleå, som jag älskar att hata, vill jag hem till. Hem och leva vardagsliv med min familj; två katter och en underbar man. Jag får ju åka hem snart, jobbet är ju tidsbestämt men ack vad det gnager inom mig just nu.

Det är otroligt vackert här nu när fjället är vitt, min reskamrat brukar säga att vi åker ut ur garderoben och in i Narnia när vi passerar riksgränsen. Stämmer ganska bra, det känns ju faktiskt så. Världens hemskaste plats är kanske att ta i då, det är ju i alla fall vackert.